Alla barn leker med varandra i Brändö

När vi flyttade tillbaka till Brändö och fick en bostad av kommunen hade Brändöborna lämnat en fruktkorg med choklad och vin i kylskåpet… jag fick tårar i ögonen, säger Pia Lindberg-Lumme när hon tar emot i den ljusa matsalen i det nyrenoverade huset i Åva.

Sonen Onni leker i ett rum intill, pappa Jaakko är på väg efter dottern Roosa från eftis.

Familjen har bott i Brändö sedan 2012.

− Efteråt märkte vi hur stor betydelse det är att en barnfamilj flyttar hit. Och att familjen önskar stanna, fortsätter Pia.

När familjen kom till Brändö började barnen på daghemmet Milan:

− Våra barn trivdes jättebra. Dagiset hade då nästan en vuxen per barn: Varje barn är i centrum, de känner och har koll på varje barn. De tog väl hand om barnen, anser Pia.

Nu går Onni och Roosa i Brändö grundskola som har färre än 30 barn. Också här känner lärarna varje barn:

− Det är en idealisk situation: Lärarna vet hurudant barnet är, vilken personlighet det har och framför allt hur det lär sig, säger Pia.

Ro vid havet
Pia kom till Brändö första gången 1997. Hon hade en stor önskan om att jobba med fisk, vilket hon också gjorde under tre år.

Sedan återvände hon till skolan, där hon träffade Jaakko. Efter omvägar förbi både Sverige och fasta Finland och efter att ha fått två barn hade fötts funderade paret: ”Varför inte Brändö? ”.

− Vi tänkte skärgård och ändå nära fastlandet.

Där bodde Jaakkos föräldrar, alla vännerna och deras familjer.

Dessutom är Pia hemma från en skärgårdsmiljö, från hamnstaden Fredrikshamn i Finland. Från mars till november bodde familjen i sommarstugan vid havet:

− Jag har alltid varit nära fisk, vatten och hav. Man hittar ro vid havet. Och Brändö är lugnt på det sättet, säger Pia.

Brändö är också säkert:

− Man behöver inte vara rädd för något ska hända barnen när de går ut och leker. I Brändö känner alla varandra, alla uppfostrar barnen. Det är som i ”Alla vi barn i Bullerbyn”, anser Pia.

 

Alla leker med varandra
När familjen ankom till Brändö observerade Pia att pojkar och flickor lekte med varandra. De som gick i ettan hade också roligt med dem som gick i sexan:

− Det är underbart – och det hade varit otänkbart under min skoltid, anser Pia.

När sonen Onni, som går i sexan, hade födelsedag blev klassens flickor inbjudna.

− Jag vet inte om detta kunde hända någon annanstans, funderar Pia.

Det hänger ihop med att det inte finns så många barn i Brändö, spekulerar Pia vidare. Då kan man inte vara kinkig. Alla barn leker tillsammans, alla drar nytta av varandra.

När jag lämnar familjen Lindberg-Lummes vackra hus i Åva parkerar en liten flicka sin cykel på gården och springer upp mot huset.

Onni och Roosa har fått en lekkompis.

“Varje barn är i centrum, de känner och har koll på varje barn”
Det är som i  alla vi barn i Bullerbyn”
Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook
Följ oss

Alla barn leker med varandra i Brändö

När vi flyttade tillbaka till Brändö och fick en bostad av kommunen hade Brändöborna lämnat en fruktkorg med choklad och vin i kylskåpet… jag fick tårar i ögonen, säger Pia Lindberg-Lumme när hon tar emot i den ljusa matsalen i det nyrenoverade huset i Åva.

Sonen Onni leker i ett rum intill, pappa Jaakko är på väg efter dottern Roosa från eftis.

Familjen har bott i Brändö sedan 2012.

− Efteråt märkte vi hur stor betydelse det är att en barnfamilj flyttar hit. Och att familjen önskar stanna, fortsätter Pia.

När familjen kom till Brändö började barnen på daghemmet Milan:

− Våra barn trivdes jättebra. Dagiset hade då nästan en vuxen per barn: Varje barn är i centrum, de känner och har koll på varje barn. De tog väl hand om barnen, anser Pia.

Nu går Onni och Roosa i Brändö grundskola som har färre än 30 barn. Också här känner lärarna varje barn:

− Det är en idealisk situation: Lärarna vet hurudant barnet är, vilken personlighet det har och framför allt hur det lär sig, säger Pia.

Ro vid havet
Pia kom till Brändö första gången 1997. Hon hade en stor önskan om att jobba med fisk, vilket hon också gjorde under tre år.

Sedan återvände hon till skolan, där hon träffade Jaakko. Efter omvägar förbi både Sverige och fasta Finland och efter att ha fått två barn hade fötts funderade paret: ”Varför inte Brändö? ”.

− Vi tänkte skärgård och ändå nära fastlandet.

Där bodde Jaakkos föräldrar, alla vännerna och deras familjer.

Dessutom är Pia hemma från en skärgårdsmiljö, från hamnstaden Fredrikshamn i Finland. Från mars till november bodde familjen i sommarstugan vid havet:

− Jag har alltid varit nära fisk, vatten och hav. Man hittar ro vid havet. Och Brändö är lugnt på det sättet, säger Pia.

Brändö är också säkert:

− Man behöver inte vara rädd för något ska hända barnen när de går ut och leker. I Brändö känner alla varandra, alla uppfostrar barnen. Det är som i ”Alla vi barn i Bullerbyn”, anser Pia.

 

Alla leker med varandra
När familjen ankom till Brändö observerade Pia att pojkar och flickor lekte med varandra. De som gick i ettan hade också roligt med dem som gick i sexan:

− Det är underbart – och det hade varit otänkbart under min skoltid, anser Pia.

När sonen Onni, som går i sexan, hade födelsedag blev klassens flickor inbjudna.

− Jag vet inte om detta kunde hända någon annanstans, funderar Pia.

Det hänger ihop med att det inte finns så många barn i Brändö, spekulerar Pia vidare. Då kan man inte vara kinkig. Alla barn leker tillsammans, alla drar nytta av varandra.

När jag lämnar familjen Lindberg-Lummes vackra hus i Åva parkerar en liten flicka sin cykel på gården och springer upp mot huset.

Onni och Roosa har fått en lekkompis.

Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook
Följ oss