Jurmo – den ekologiska ön

− Jurmo är något så unikt som en ekologisk ö, slår Pia Nummelin fast medan vi går förbi några av öns berömda Highland Cattle-kor.

− Korna, liksom fåren, betar på ekologiska marker, fortsätter hon.

Det slutar inte där: Lokalt odlade örter och jordgubbar har ekologisk stämpel. Och i princip är den lokala biodlingen också ekologisk även om bikuporna och vinterfodret inte kan kallas ekologiska, förklarar Pia som har bott på Jurmo ett par år.

Leif Lundberg, som är en av initiativtagarna till Jurmos speciella, långhåriga Highland Cattle-kor, fortsätter:

− Jurmo är ekologiskt eftersom ingen använder gifter eller konstgödsel; gödseln får vi av djuren − av det som naturen ger. Allt enligt EU:s regelverk.

Han fortsätter:

− Djuren går fritt ute och om vi ger dem medicin är det med dubbel karenstid för att uppfylla de ekologiska kraven.

Åkrarna växte igen
Lundberg, som är född på Jurmo, som är en av de tre byar i Brändö till vilken det inte finns en fast vägförbindelse, berättar hur allt började.

Jurmo var ursprungligen en fiskeby och man levde huvudsakligen av självhushållning. Varje hushåll hade typiskt 3 − 5 kor av finsk lantras som gav mjölk och kött åt gårdens folk.

Många började flytta från ön på 1950−talet och med människorna försvann djuren. Helge Nordström flyttade till Sverige:

− Det var för lite att leva på men tillräckligt för att man inte skulle svälta ihjäl, påpekar Helge, som besöker Jurmo så ofta han kan.

När boskapen försvann från Jurmo började åkrarna växa igen. Igenväxningen syntes bra i jämförelse med de övriga byarna i kommunen som i större skala övergick till frilandsodling.

− Midsommarstången slutade synas från sin plats på Västerbötet för all vegetation som växte upp så blev vi tvungna att flytta stången till berget ovanför gästhamnen, berättar Leif.

”Kär” i Highland Cattle
Jurmoborna beslöt sig för att göra något åt saken och ett femtiotal personer samlades vid två olika tillfällen för att dryfta problemet i slutet av 1990−talet.

Innan dess hade Leif stött på Highland Cattle och han hade blivit ”kär”, som han själv säger:

− Djuren är lugna och äter äppelbitar direkt ur handen på dig. En del gillar att bli krafsade i pannan, men de vill inte att du rör vid deras horn.

Highland-boskapen härstammar från Skottland och är antagligen besläktade med den europeiska urtjuren. På den tiden fanns det inte många exemplar av rasen i Finland men Jurmoborna hittade ett bestånd i Österbotten. De fick låna tre kor med kalvar och en tjur år 2002.

− Då hade vi inte haft djur på länge så det var lite spännande, minns Leif.

Djur och turism
Därefter hände allt i snabb takt:

− Vi satte D framför Jurmo och så det blev det Djurmo Turism Ab. Jurmoborna tvivlade inte på att satsa på Highland-korna men hur de i övrigt skulle utveckla turismen hade de ännu inga klara tankar om.

Byskolan hade varit stängd sedan 80-talet så Djurmo Turism Ab hyrde byggnaden av kommunen, satte in mellanväggar och inredde – och så var Jurmo vandrarhem ett faktum. Senare köpte de den gamla skolan av Brändö kommun.

Jurmos butik gick samma öde till mötes: den stängdes på grund av bristande kundunderlag. Caféet invid butiken slog också igen dörrarna. Djurmo Turism tog över butiken och caféet och slog dem samman och så uppstod butiken Kvarnen samt caféet/restaurangen med samma namn.

Djurmo Turism driver idag även gästhamnen som de hyr av samfälligheten i Jurmo.

Köttet säljs lokalt
I dag har Djurmo Turism tillgång till ett fyrtiotal Highland djur varav aktiebolaget äger det ursprungliga antalet som införskaffades 2003, tre kor med dikalvar.

Djuren växer långsamt, köttet är mörkrött, smakar lite av vilt och innehåller dessutom mindre kolesterol och mera proteiner än annat biffkött.

Varje år slaktas cirka 10 djur och köttet säljs enbart i Brändö. Brändö grundskola och daghemmet Milan, som satsar på ekologiska produkter och närmat köper köttet, till och med i form av hela styckade djur. Köttet säljs i Brändö Andelshandel och naturligtvis i butiken Kvarnen. I restaurangen langas läckra hamburgare liksom saftiga korvar gjorda av Highland-köttet över disken till hungriga sommargäster och lokalbefolkningen.

Grönsaker fattas
Kvarnen satsar på läckerheter med åländsk förankring och närmat från Jurmo.

− Det fattas bara grönsaker, säger Leif. Där vill Pia Nummelin gripa in; hon drömmer om att odla ekologiska grönsaker.

Pia, ursprungligen från Kimito-ön i Finland, kom till Jurmo för att jobba just i Kvarnen. Med sig hade hon sin hund och sin häst.

I dag jobbar hon med att skapa en labyrint i skogen där vandraren får njuta av slingrande stigar i vacker skogsmiljö och samtidigt svara på allehanda frågor för att komma vidare.

Dessutom går Nummelin ut med motorsåg i skogen för att röja träd och sly, och stängsla.

− Det handlar om att återställa gamla beten och skapa förutsättningar för flera får, Highland Cattle−kor, getter, lantraskor och hästar på Jurmo, förklarar hon.

Återskapandet av kulturmark finansieras av Leader-verksamheten som stödjer utveckling av hembygden med hjälp av lokalt kunnande för den egna ortens bästa.

Grönsaker och mjölkprodukter
Nu vill Pia dessutom odla grönsaker, både till sig själv och för försäljning:

– Jag vill börja enkelt, med örter och potatis och så prova med sallad, gurka, tomat, kål och grönkål.

– Det skulle finnas en marknad men kanske inte tillräckligt för att kunna leva av den här verksamheten, men definitivt bra som delinkomst. Folk vill ju ha mera och mera lokalproducerade produkter, säger hon.

Hon har nämligen också planer om att producera mjölkprodukter. Hon har redan en bock – en get och en ko är på kommande.

Såväl ost och mjölk som grönsaker blir ekologiska, försäkrar Pia.

Ta tillvara på djur och natur
Flera nya invånare har liksom Pia kommit till Jurmo tack vare Djurmo Turism, konstaterar Leif som uppskattar Pias arbete med att röja skog.

− Djuren är de enda som egentligen kan öppna upp åkrarna men det är ännu bättre om man hjälper till med att röja markerna. För varje år blir Jurmo vackrare och snart har vi återetablerat det gamla kulturlandskapet som jag minns från min barndom, försäkrar Leif.

Han ser ett samband mellan inflyttning, turism och att hitta ekonomi i gamla näringar, inklusive djuren:

− Det är ovanligt att träffa så många olika husdjur på ett och samma ställe och man får ju produkter från alla boskapsdjur. Turisterna kan köpa de ekologiska produkterna som vi tar fram –och klappa djuren, förstås!

− Sist och slutligen handlar det ju om att ta tillvara det man har, djuren och naturen, avslutar han.

“Vi satte D framför Jurmo och så det blev det Djurmo Turism”
“Folk vill ju ha mera och mera lokalproducerade produkter”
“Midsommarstången slutade synas för all vegetation som växte upp så vi blev tvungna att flytta den”
Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook
Följ oss

Jurmo – den ekologiska ön

− Jurmo är något så unikt som en ekologisk ö, slår Pia Nummelin fast medan vi går förbi några av öns berömda Highland Cattle-kor.

− Korna, liksom fåren, betar på ekologiska marker, fortsätter hon.

Det slutar inte där: Lokalt odlade örter och jordgubbar har ekologisk stämpel. Och i princip är den lokala biodlingen också ekologisk även om bikuporna och vinterfodret inte kan kallas ekologiska, förklarar Pia som har bott på Jurmo ett par år.

Leif Lundberg, som är en av initiativtagarna till Jurmos speciella, långhåriga Highland Cattle-kor, fortsätter:

− Jurmo är ekologiskt eftersom ingen använder gifter eller konstgödsel; gödseln får vi av djuren − av det som naturen ger. Allt enligt EU:s regelverk.

Han fortsätter:

− Djuren går fritt ute och om vi ger dem medicin är det med dubbel karenstid för att uppfylla de ekologiska kraven.

Åkrarna växte igen
Lundberg, som är född på Jurmo, som är en av de tre byar i Brändö till vilken det inte finns en fast vägförbindelse, berättar hur allt började.

Jurmo var ursprungligen en fiskeby och man levde huvudsakligen av självhushållning. Varje hushåll hade typiskt 3 − 5 kor av finsk lantras som gav mjölk och kött åt gårdens folk.

Många började flytta från ön på 1950−talet och med människorna försvann djuren. Helge Nordström flyttade till Sverige:

− Det var för lite att leva på men tillräckligt för att man inte skulle svälta ihjäl, påpekar Helge, som besöker Jurmo så ofta han kan.

När boskapen försvann från Jurmo började åkrarna växa igen. Igenväxningen syntes bra i jämförelse med de övriga byarna i kommunen som i större skala övergick till frilandsodling.

− Midsommarstången slutade synas från sin plats på Västerbötet för all vegetation som växte upp så blev vi tvungna att flytta stången till berget ovanför gästhamnen, berättar Leif.

”Kär” i Highland Cattle
Jurmoborna beslöt sig för att göra något åt saken och ett femtiotal personer samlades vid två olika tillfällen för att dryfta problemet i slutet av 1990−talet.

Innan dess hade Leif stött på Highland Cattle och han hade blivit ”kär”, som han själv säger:

− Djuren är lugna och äter äppelbitar direkt ur handen på dig. En del gillar att bli krafsade i pannan, men de vill inte att du rör vid deras horn.

Highland-boskapen härstammar från Skottland och är antagligen besläktade med den europeiska urtjuren. På den tiden fanns det inte många exemplar av rasen i Finland men Jurmoborna hittade ett bestånd i Österbotten. De fick låna tre kor med kalvar och en tjur år 2002.

− Då hade vi inte haft djur på länge så det var lite spännande, minns Leif.

Djur och turism
Därefter hände allt i snabb takt:

− Vi satte D framför Jurmo och så det blev det Djurmo Turism Ab. Jurmoborna tvivlade inte på att satsa på Highland-korna men hur de i övrigt skulle utveckla turismen hade de ännu inga klara tankar om.

Byskolan hade varit stängd sedan 80-talet så Djurmo Turism Ab hyrde byggnaden av kommunen, satte in mellanväggar och inredde – och så var Jurmo vandrarhem ett faktum. Senare köpte de den gamla skolan av Brändö kommun.

Jurmos butik gick samma öde till mötes: den stängdes på grund av bristande kundunderlag. Caféet invid butiken slog också igen dörrarna. Djurmo Turism tog över butiken och caféet och slog dem samman och så uppstod butiken Kvarnen samt caféet/restaurangen med samma namn.

Djurmo Turism driver idag även gästhamnen som de hyr av samfälligheten i Jurmo.

Köttet säljs lokalt
I dag har Djurmo Turism tillgång till ett fyrtiotal Highland djur varav aktiebolaget äger det ursprungliga antalet som införskaffades 2003, tre kor med dikalvar.

Djuren växer långsamt, köttet är mörkrött, smakar lite av vilt och innehåller dessutom mindre kolesterol och mera proteiner än annat biffkött.

Varje år slaktas cirka 10 djur och köttet säljs enbart i Brändö. Brändö grundskola och daghemmet Milan, som satsar på ekologiska produkter och närmat köper köttet, till och med i form av hela styckade djur. Köttet säljs i Brändö Andelshandel och naturligtvis i butiken Kvarnen. I restaurangen langas läckra hamburgare liksom saftiga korvar gjorda av Highland-köttet över disken till hungriga sommargäster och lokalbefolkningen.

Grönsaker fattas
Kvarnen satsar på läckerheter med åländsk förankring och närmat från Jurmo.

− Det fattas bara grönsaker, säger Leif. Där vill Pia Nummelin gripa in; hon drömmer om att odla ekologiska grönsaker.

Pia, ursprungligen från Kimito-ön i Finland, kom till Jurmo för att jobba just i Kvarnen. Med sig hade hon sin hund och sin häst.

I dag jobbar hon med att skapa en labyrint i skogen där vandraren får njuta av slingrande stigar i vacker skogsmiljö och samtidigt svara på allehanda frågor för att komma vidare.

Dessutom går Nummelin ut med motorsåg i skogen för att röja träd och sly, och stängsla.

− Det handlar om att återställa gamla beten och skapa förutsättningar för flera får, Highland Cattle−kor, getter, lantraskor och hästar på Jurmo, förklarar hon.

Återskapandet av kulturmark finansieras av Leader-verksamheten som stödjer utveckling av hembygden med hjälp av lokalt kunnande för den egna ortens bästa.

Grönsaker och mjölkprodukter
Nu vill Pia dessutom odla grönsaker, både till sig själv och för försäljning:

– Jag vill börja enkelt, med örter och potatis och så prova med sallad, gurka, tomat, kål och grönkål.

– Det skulle finnas en marknad men kanske inte tillräckligt för att kunna leva av den här verksamheten, men definitivt bra som delinkomst. Folk vill ju ha mera och mera lokalproducerade produkter, säger hon.

Hon har nämligen också planer om att producera mjölkprodukter. Hon har redan en bock – en get och en ko är på kommande.

Såväl ost och mjölk som grönsaker blir ekologiska, försäkrar Pia.

Ta tillvara på djur och natur
Flera nya invånare har liksom Pia kommit till Jurmo tack vare Djurmo Turism, konstaterar Leif som uppskattar Pias arbete med att röja skog.

− Djuren är de enda som egentligen kan öppna upp åkrarna men det är ännu bättre om man hjälper till med att röja markerna. För varje år blir Jurmo vackrare och snart har vi återetablerat det gamla kulturlandskapet som jag minns från min barndom, försäkrar Leif.

Han ser ett samband mellan inflyttning, turism och att hitta ekonomi i gamla näringar, inklusive djuren:

− Det är ovanligt att träffa så många olika husdjur på ett och samma ställe och man får ju produkter från alla boskapsdjur. Turisterna kan köpa de ekologiska produkterna som vi tar fram –och klappa djuren, förstås!

− Sist och slutligen handlar det ju om att ta tillvara det man har, djuren och naturen, avslutar han.

Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook
Följ oss